med närmare eftertanke tror att varför jag blivit sån sucker för shoegaze har kommit mycket ur detta krav att skriva, men också tillsammans med att jag format en annan verklighet att leva i istället för i den egentliga. musiken går så bra ihop med det drömska och den är så härligt pretentiös och surrialistisk. och det är så jag vill att allt helst ska vara.
tänk vad härligt att bo i en värld där alla är överpretentiösa. vi glömmer tanken om att man skulle tröttna efter ett tag då man faktiskt behöver enkelheten också. men lite mer surrialistikt borde verkligheten alltid vara iallafall. hör bara på det; att leva i en mer overklig verklighet.