jag var på inflyttningsfest igår. jag knäckte gipset, tappade bort mina skor och spydde på rudbeck, jag har aldrig varit så full i hela mitt liv.
nu är jag levande död i min säng och tar dumma kort på mig själv när jag egetligen borde jag plugga.
jag känner mig som den där pojken jag skrev en dikt om igår med kylskåpsmagneterna, ståendes på trotoaren dagen efter, öppen och arm och helt fylld med vemod eftersom sprit var hans enda minne.
nu orkar jag inte ljuset från skärmen längre och reklampausen är snart slut.