och äter det vitaste av bröd och dricker
te . veckan har varit ett helvete. bara
stress och hets. idag var det ''linjefets''.
alla ettor och tvåor varomogna och
fulla. vi treor var världsvana och  fulla.
som det ska vara. här är jag och mina två främsta häng; matte och chipsen:


men för att leva upp till att fylleinlägg ska vara djupa och svåra kommer här en dikt som heter fågelpil. den handlar om en uteliggare:

Hon har hår av koppar och silver. Det faller ner för att skymma

ljuset att nå det vita ansiktet av en man. Tiden

har format linjer som som ett pärlband målar sin väg upp

från kraftiga käkbenen, runt metmasksmunn, bort till en näsas

mjuka form och upp till insjunkna ögon.

Hennes kropp är ett skelett av styrka och ungdom. Skelett av

en kropp som lekt med livet. Nu är den vilseledande spenslig

och krum, formad av mer än tid. Ljuger oförskämt om

hennes ålder. Bär på en outsagd historia.

Hon sitter på en bänk. På samma bänk som igår och samma

bänk som dagen innan den. Samma bänk som när kylan färgade

hennes kinder röda och samma bänk som när värmen målade

prickar på hennes skinn. En bänk som är målad med längtan

och vemod, placerad mitt i kalabaliken, där duvor och

fruktståndens män slåss. Men hon är osynlig. Ensam sitter hon.

Ingen har hon bredvid sig. Kanske har hon alltid suttit för sig

själv. Kanske har dit kommit någon. Någon som kanske,
för ett ögonblick, lyckats fånga hennes uppmärksamhet, men
sedan uppgivet lämnat henne och gått, för alla kan känna en
frånvarande närvaro. Hon lever i den trygga ensamheten,
där alla ansikten är främmande och allas händer kalla.

Hon iakttar den lame akrobaten som uppträder på torget. Han,

den svikna och ensamma. Han med den desperata längtan att

bli sedd. Men bara hon ser. Ser hans lidelse och hans kärlek,

för hon är den som bär den blindes konst på sina väggar

och låter den döves musik vagga henne till sömns.

De ser varandra. Känner varandra. Delar det outsägliga och

en förgången tid. Tiden då de levde, då de andades.

De har båda blivit skjutna av fågelpil.

Diarium skärper sig imorgon och  då är det alla hjärtans
(stjätrans, höhö mia) dag som firas med mina fyra fruar.
God natt