voil

min och min familjs kärlek till film har resulterat i det underbara faktum att jag egentligen inte behöver säga vårt kundnummer och efternamn när jag hyr film eftersom videogubben redan kan det utantill.
annars så var way out west lika underbart som videogubben, och bilder kommer när jag orkar.
nu ska jag fortsätta vara bakis och titta på ping-pongkingen och äta ofantligt mycket glass tills jag nästan spyr. hej då.

idag spelade jag handboll för första gången på månader och det var otroligt roligt, seriöst. dock så var min kropp efteråt den slitnaste av kroppar  och fysen var ett helvete, men det var det värt.

imorgon åker jag till way out west, det kommer bli bra, typ bättre än handbollen till och med.

det never ending eftersnacket efter middagen är slut. efterrätten äten. plumpspelandet avklarat.
min moster kom in till mig och min syrra när vi tittade på film och sa att hon var berusad sen somnade hon på soffan och började snarka som en man.

imorgon ska vi upp klockan halv 8 och fiska.

här är jag och min syster med våra fiskarkläder

här visas min och min syster viktiga roll i fiskandet

det åskar och blixtrar och ösregnar ute så att dropparna rinner ner så där fint på fönstret och de blåa bergen syns knappt längre bara för att det är så tjocka moln och massa dimma.
mamma och cajsa är ute och går i skogen. rätt åt dom. de gick utan mig fast jag också ville.
jag sprang i ösregn idag också. sen dess har jag varit sur hela dagen. regn (om man är ute men om man är inne är det egentligen bara braI) och ofrivillig blöthet står överst på min hatlista av nästan allt i hela världen.
imorgon åker jag hem.
fin sista dag.

imorgon börjar det hända saker i mitt liv. jag ska stiga upp klockan sju för att åka in till stan (borlänge). jag ska få röra mig bland människor, big step. och så ska jag hämta ut mina arvika bilder och försöka hitta en bra tidningsaffär som inte bara erbjuder veckorevyn. inget emot konsum men jag måste innförskaffa allt jag kan tänkas behöva resten av dagarna på landsbyggden.
som om inte att åka till stan vore tillräckligt så anländer resten av familjen och släkten till landet sen. då blir det liv i kojjan må jag säga. i och för sig har vi stor middag idag med både lisbett och gun och hela gänget men old people räknas inte även om dom är fulla.

nu börjar blue water high, det bästa som hänt svt på länge.

den här helgen har min moster varit här med en tjej. tjejen ska ha en utställning på formex i august så vi har åkt runt och letat insperation och saker hon kan använda.
på ett ställe bad tjejen mig plocka ut två saker som hon skulle ha till en monter, inte så himla stor sak liksom men jag klarade det inte. 
och jag som skulle få jobba där och hjäpa till att bygga upp själva utställningen och så. ofta jag kommer det nu, för stor vits att ha en tjej som inte kan fatta bestlut. fuck mig och min hjärna. (eller hjärta? vilket det nu är som fattar beslut)

imorse gick jag ut och sprang. när jag kom hem blev jag yr och typ kolapsade. vi åkte till akuten. där sa dom att jag hade för högt blodsocker så när jag kommer till stockholm måste jag göra diabetes test.
no offence alla diabetiker, men när jag var liten såg jag ett pogram om en ful grabb i hockyfrilla som hade diabetes och han åt bara glass en gång om året, på skolavslutningen, så i min värld står inte diabetiker så högt. 
därför börjar mitt nya liv i morgon (vilket i och för sig är ett uttryck jag hatar), no more suggar. eller iallafall inte i sånna kopiösa mängder som jag nu hävat i mig, för nu ska denna trötthet jag känt i veckor försvinna och när jag kommer och ska göra blodprov ska allt va på topp, och jag ska vara den mest hällsosamma människa dom någonsin skådat!

jag är trött. det är natt och det regnar ute. jag ska sätta på min finaste playlist och låta den samsas med regnljudet utifrån, sen ska jag låta de två nästan finaste ljuden i världen vagga mig till söms. det kommer att bli bra.