vi åker på tisdag, idag är det söndag, alltså åker vi snart. alla är jättetaggade, men inte jag. jag har inte riktigt vågat erkänna det för varken mig själv eller någon annan, men nu står det här svart på vitt och det känns sant. det enda jag kan göra är att hoppas att den där känslan av obeskrivlig längtan infinner i sig snart och förser min mage med välbehövligt pirr för det har den inte haft sen hultsfred.